Nallebos språkresa

Vecka 38, hösten 2011, startade barnen på Nallebo en resa genom alfabetets bokstäver och ljud, en resa som ännu inte nått sin slutdestination. Det har diskuterats huruvida alfabetet ska vara en del i förskolan eller om det tillhör skolans värld, men vi resonerar som så att när det är barnens intresse och nyfikenhet som får styra spelar det ingen roll vad vi arbetar med. Så länge barnen visar nyfikenhet och tycker att det är roligt med alfabetet och bokstäver så kommer vi att fortsätta arbeta med det. I hela läroplanen för förskolan kan man läsa att vi ska ta till vara på och uppmuntra barns nyfikenhet och lust att lära och vi pedagoger ställer oss frågande till varför det inte skulle gälla allt.

För att tydliggöra bokstäverna och dess ljud så använder vi bokstavsburkar som vi tillsammans med barnen fyller med saker som börjar på eller har det bokstavsljudet i sig. Sedan fortsätter vi att arbeta med bokstaven i en vecka och veckan avslutas med att barnen hittar på en bokstavssång som en pedagog skriver ned. Sången har alltid samma melodi (Ekorr´n satt i granen) och detta är en rolig och sprudlande lärandesituation där barnen arbetar tillsammans för att hitta på så roliga och tokiga sånger som möjligt.

Vi pratar om bokstaven R och hur den låter. Till
hjälp har vi lite saker som börjar på R, ex Riddare.

          När vi har pratat om bokstaven och ljudet får barnen
leta ljudet i andra saker. De blir ljud-detektiver.

När barnen har letat saker så sorterar vi in dem i rätt
bokstavsburk. Barnen berättar vad de väljer och i
i vilken burk saken ska ligga i.

Varje ny bokstav och ljud introduceras med en samling där vi pedagoger tillsammans med barnen tittar på bokstaven och ”smakar” på bokstavsljudet tillsammans. Vad i munnen använder vi för att göra bokstavsljudet T eller var är tungan i munnen när vi ska göra ljudet till N. Många gånger kan barnen ge bättre förklaringar än vi vuxna, exempelvis:

-         När man ska låta R så kittlar det i hela tungan. (En pojke efter att ljudat på bokstavsljudet R)

-         Man vet när man säger O för det är bara att titta på hur munnen ser ut. (En flicka efter att ha tittat sig i spegeln när hon formade ljudet O)

-         Orm har inte S i sig, men S ser ut som en orm och den låter som en orm gör! (En flicka får en riktig aha-upplevelse efter att ha smakat på ljudet en stund.)

-         T ljudet kan man inte säga det måste man spotta ut. (En pojke visar ett annat barn hur han tar i för att få ut bokstavsljudet).

-         Ibland får tungan vara med jättemycket, men sen kommer en annan bokstav och då får tungan vila. (En pojkes förklaring till att vi inte använder tungan till alla bokstavsljud).

Ibland blir man påmind om citatet som Lone Dybkjar, en dansk politiker, sa:

Barn är enastående varelser, det är vi som borde försöka efterlikna dem och inte tvärtom